Som sagt fyller Ida 9 år idag, gud vad tiden går fort och när jag såg henne igår så såg hon så stor ut och så fin, inte alls den lilla bäbisen jag satt och lekte med för 9 års sen. Men hon är bland det bästa jag har, och dit ska ajg senare.

Egentligen orkar jag inte åka någonstans idag, allt är förstört. Jag har jätte ont i huvudet, så jävla mycket som händer där inne just nu så jag vet inte vad jag ska göra. Men jag pallar mig ner på skolan iallafall några timmar, sen går jag hem och sover.

Och jag står inför en jobbig situation, ska jag säga till människan att jag vill träffas och massa sånt och kanske förlora en skit bra kompis eller ska jag fortsätta vänskapen och ignorera allt annat?!

Äh inget att gräma sig över en sånhär måndags morgon då regnet faller ner, åh vad mysigt det skulle vara om vi låg i sängen och bara myste. Men det får jag väll drömma om i nästa liv, jag vill att mamma ska komma hem nuu. Det är så ensamt att ligga vaken om natten.

Ska ställa undan fikat nu och snart börja gå ner, behöver plugga lite mer på engelskan.

puss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

överger den här sidan nu och flyttar till http://www.metrobloggen.se/hurricane   ...

Nu kom jag på vad jag ska göra idag, jag ska plugga teori så jag inte behöver skämmas imorgon på körlektionen.  Så efter att jag har plockat ur diskamaskinen och bäddat rent i sängen så ska jag lägga mig ner och läsa lite ur boken innan jag gör några...

Nu för tiden så vaknar jag runt 8 och är ganska så pigg, rätt skönt men ändå långtråkigt vissa dagar. På en timme har jag kollat runt på alla "vardaglia sidor" minst 10 gånger på varje medan jag väntar på att tvätten ska bli klar. Men nu har jag dusc...

Det är sånt här som får mig att känna mig lite värdelös, bara för att jag blir så himla avundsjuk. Men det ska fan bli ändring på det! För nu är mitt cv och anställningsbrev klara för att lämnas ut, eller måste knäppa kort först som jag ska bifoga me...

Jag har nyss kollat på det sista avsnittet av vänner, och det är fruktansvärt bra! Fastän jag har sett det avsnittet tusen gånger så blir jag ändå ledsen och känner med ross när rachel inte stannar kvar, men känner glädjen när hon står i dörren och s...