Ne nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, har kramp i fingrarna för jag har skrev allting mamma sa till syster, och ibland gick det lite väl fort! Ska kanske börja skriva allt som jag ska ta upp på det eventuella mötet vi alla i vår käääära familj ska ha :) så jag inte får en blackout och inte kommer ihåg någonting, tur för mig att jag har min storasyster vid min sida som stöttar och håller med mig! Nästan så jag längtar och hoppas att det blir något, för jag kan lova att det finns flera års saker som jag tagit emot utan att gjort något av .. Bered er, kanske bäst att ta med sig täcke och kudde!